lära

Suecice

Appellatio pronuntiatusque

• /læːra/

Verbum transitivum

lära

1. docere
2. ~ sig: discere

Coniugatio

Irregularis.

infinitivus praesens imperfectum supinum imperativus
lära        lär      lärde       lärt    lär

participia
praesens perfectum
lärande  lärd

N.B. Etiam pronomen sig inflectit.

Dictiones derivatae

• lärare